Om livet och litteraturen

fredag 28 juni 2013

Vidare om skönlitteratur vs biografier


Nu har jag fått en till bok som vatten på min kvarn: Mina elever ska inte få välja biografier när de ska läsa skönlitteratur. Jag har läst En misstänkt liten kanelgiffel (av Karl-Johan Karlsson, journalist på bl.a. Expressen). Biografi. Läsvärd, helt klart. Men.

Det finns inte tillräckligt med konst i verklighetsskildringarna. Dramaturgisk kurva följs inte, och de innehåller visserligen ofta ett vackert och välformulerat språk, men saknar bildspråk och tolkningsutrymme och gestaltning. Allt det där finns när vi pratar om mästerverk och konstverk. Tycker jag. Men definitionen av konst är en annan diskussion…

Mina elever i svenska ska läsa skönlitteratur. Och då tänker jag, att de som är vana vid att läsa får läsa klassiker eller nya romaner, njuta, analysera och tolka. De som inte har någon som helst läsvana ska inte få ta genvägen facklitteratur eller biografier (är det samma sak?).

De ska lockas (hoppas jag, annars får jag tvinga dem) in i den skönlitterära världen. Kanske ska jag gå ut lite lätt med Momo eller kampen om tiden eller Edward Tulanes äventyr  Eller, i alldeles hopplösa fall av litteraturmotståndare eller konsthatare, varför inte följa intrigen och katarsis i Totte badar eller Emil i Lönneberga

Om gubbar; Knausgård, Bukowski och tvättstugebiblioteket

Jag har läst del fem i Knausgårds svit om sig själv. En bok som jag väntat med för att jag såg det som en karamell att suga på, en försäkring för en inte helt misslyckad sommar. Men jag är besviken. Del 4 toppade sviten, men här blir det sämre.  Det här är för kronologiskt, lite för lite av fadern, tråkigt.

Det bästa är slutet. Där finns en beskrivning av faderns död som inte riktigt stämmer med hur det beskrevs i del 1. Sånt gillar jag. Det är tecken på stil tycker jag, att man inte hävdar en sanning utan förstår att verkligheten är mångfacetterad. Det är kanske också en av de viktiga skillnaderna mellan romaner och självbiografier. Mellan författtare och predikanter. Intressant tråd som S öppnat i ämnet.

Så här skrev jag om Knausgård del 3 (om del 2 och del 1) Jag tänker inte läsa del 6, för jag är inte det minsta intresserad av Knausgård som samhällskritiker på det viset. När det gäller samhällskritiksidan tror jag att andra har mer att säga mig.

Bukowski har kommit på tal. Jag har en vän som skriver en på en artikel om honom.  Vi har diskuterat honom- Jag har börjat läsa hans sista roman Pulp. Det som engagerar mig just nu är synen på honom som en slemgubbe. Det minnet har inte jag, men det var tjugo år sedan jag läste, så jag får läsa om och se vad jag tycker idag. Att kalla någon för slemgubbe för att han är ful, gammal och skriver om sex är lite för lättköpt för mig. Vad som skulle göra honom till ett gubbslem är väl främst om han skriver om sex och gör kvinnorna till underordnade våp, men så minns jag det inte riktigt. Vi får kolla.

Däremot finns det annat som är intressant i hans böcker. Hans syn på samhället, de han skildrar, att han står för ett slags alternativ American Dream. Ja mycket annat.


Ideerna om tvättstugebiblioteket går framåt. Vår hyresvärd har precis ringt och vi har bestämt träff den 19 augusti. I går hade vi ett bloggmöte och då kom vi fram till att bloggen skall börja på riktigt i september, samtidigt som vi inviger tvättstugebiblioteket. Visionen med den här bloggen är att få många läsare i vårt eget hus, samt att inspirera andra hus till liknande verksamheter.  Tanken är att den här bloggen skall börja i september och att det vi gör här och nu är att skaffa lite kött på benen.

tisdag 25 juni 2013

verklighetsbaserat eller fiktion


Just nu läser jag lite självbiografier och annat verklighetsbaserat. Funderar över kravet jag ställer ibland på mina elever i svenska inför läsningsmoment, att romanen de väljer ska vara fiktiv. Min tanke är att de ska läsa något som är skapat och uppbyggt enligt konstens alla regler. Att de ska få tolka bildspråk och fundera över tema och motiv. Hitta det allmänmänskliga.

Det är inte självklart för elever som inte har någon läsvana alls. Det är mer svårtuggat än många verklighetsbaserade böcker. Dessutom gillar många ungdomar (och andra med så klart) det verkligt upplevda och då allra helst det riktigt tragiska och hemska och äckligt orättvisa. Otaliga är eleverna som kommit med En blomma i Afrikas öken (Waris Dirie) eller Pojken som kallades Det (Dave Pelzer). 

Kanske är det för perspektivets skull och de starka känslorna. Det är kanske tydligare att man lär sig något konkret i det verklighetsbaserade, än i det där vida, allmänmänskliga som någon plockat ner från idévärlden… Konst behöver tolkas. Där finns inga genvägar. Och det är lite jobbigt om man inte vill. Visst kan det finnas ett språk som lyfter även i biografier och ofta följer skildringen någon sorts dramaturgisk kurva. Det är kanske mest tolkningsutrymmet som är mer begränsat.

Det jag landar i hela tiden är att läsvana elever gott kan dyka ner i skönlitterära romaner och lära sig att tolka och läsa mellan raderna, medan de som just börjat läsa (det finns en hel del ungdomar som aldrig läst en enda bok) skulle kunna få välja helt fritt. Huvudsaken är ju att de läser överhuvudtaget.

Idag läste jag Gul utanpå av Patrik Lundberg, en självbiografisk beskrivning av hans uppväxt som adopterad i södra Sverige och av hur han reser till Korea för att förstå sitt biologiska ursprung. Boken är skriven som en blogg med allvar blandat med lite roliga funderingar. Jag tycker om språket och humorn, som ger en lätthet till ett ganska allvarsamt och känslomässigt projekt. Dessutom får jag en hel del glimtar av Korea, där författaren visar sin journalistiska sida. Boken är faktiskt så fin att jag skippar allt annat jag hade planerat idag och låter barnen leka på gården precis hur länge de vill.


I morgon planerar jag att sluka en biografi om en bipolär person. 

måndag 24 juni 2013

Jag har läst Little Bee



Här kommer den nigerianska Little Bee som fanns i Bokias pockettoppen-bokhylla. Och så kommer ett par ord om min läsning, som en början till presentation av mig själv, S, medbloggerska på Blomstra.  

Saker man läser om i tidningen eller saker som till och med blåses upp som stora avslöjanden sjunker sällan in i mig. Jag fattar det inte. Det läggs bara på högen ”saker som är tvärfel med världen” och sedan blir det ett med övriga, stora högen. Liksom.

I skönlitterär form däremot kan jag ta det till mig. De där verklighetsbaserade händelserna blir på riktigt till och med för mig när de kläs i fiktiv form och pratar om det allmänmänskliga istället för det specifika. Och där orkar jag med även det enskilda fallet. Där rör historien det mänskliga i mig, det där som inte alltid vågar sig ut ur bubblan.

I Little Bee av Chris Cleave berättas det om skövling av byar i Nigeria när man hittar olja under dem. Alla dödas när byn jämnas med marken och det är omänskligt grymt. Little Bee lyckas ta sig därifrån, jagad av soldater som vill döda för att hon inte ska kunna berätta. Hon flyr till Storbritannien som asylsökande.

Jag öppnar mig försiktigt från trygghetsbubblan och tar in orättvisan och flickans sårbarhet och utsatthet. Känner plötsligt att jag inte får det jag vill ha, när jag väl vågar. Historien i Nigeria, flykten, kampen i England. Det är berättat med Little Bees egna ord, som lyfter och gör piruetter även nere i det svartaste svarta… jag vill ha mer av det, istället för en massa klet om änkan i London som hade träffat Little Bee på en strand i Nigeria och vars öde flätades samman med henne. Jag vill inte läsa om kvinnans jobb och kärleksliv för det hör på något sätt hemma i en annan roman. En som jag inte behöver läsa.

”De talade om för oss var våra räddningsvästar fanns, om vi skulle råka hamna i vattnet. Men jag såg att de inte visade oss i vilken ställning man skulle sitta, om man råkade bli deporterad till ett land där det var mycket troligt att man skulle bli dödad på grund av de händelser man hade bevittnat. Sedan sa de att det fanns mer information om säkerhet i stolsfickan framför oss.”

Jag gillar flickan Little Bee, eftersom det är omöjligt att inte göra det. Hennes ord får gärna dröja sig kvar, medan det andra kunde hoppas över eller skrivas om, mindre övertydligt och mer smidigt och gestaltande. 




söndag 23 juni 2013

Sommarspaning

Göteborgsposten har startat en sommarbokscirkel där fem stycken läser och bloggar om en bok i veckan. Först ut är I kroppen min av Kristian Gidlund. Man kan följa bokcirkel här.
Kul!

Jag vet inte hur man valt cirkeldeltagare. Det kan hända att det varit svårt med tanke på att de också ska blogga om böckerna vad de läser. Men jag hade önskat en större etnisk mångfald hos cirkeldeltagarna (och i kultursammanhang över huvud taget.)

Samma bristande etniska mångfald syns bland Svenska dagbladets kritiker vilkas sommarlästips man i dag kan hitta på webben. Men bra tips är det.



tisdag 18 juni 2013

Strålande debut

Jag har läst en ungdomsbok som imponerade. Vad handlar det om? Hur kan den imponera? Bra romaner tar sig innanför skinnet. Har ett språk som gör skillnad, som väller fram och inte riktigt kan stoppas och som säger allt på sitt eget vis.

 Berättelsen har tunn hud som är svårtatt distansera sig ifrån. Andra gånger är det bara snyggt. Tycker jag att en roman har ett bra språk ger det mig en förnimmelse av något annat,  något större, ytterligare och odefinierbart. Så är det här.

Det här är ingen film med lyckligt slut är en ungdomsroman som jag inte riktigt orkar med, som tvingar mig ta pauser för att övertyga mig själv om att det här händer inte på riktigt. Att huvudpersonen, Nypon, den femtonårige killen, inte är  jag och att jag heller inte har något ansvar för hans liv. Men språket gör att jag fortsätter läsa. Det finns nyckel där som gör att jag vill ta mig till slutet.


 Den handlar om Nypon som är femton år. Han är sorgsen efter att ha förlorat en farmor. Han är kär i en tjej som är kär i honom men som är ihop med någon annan. Sedan finns Hanna, som är så genomskinlig att Nypon blir provocerad bara av att se henne. Men Hanna söker Nypon. Jag hör att det här låter hur trivialt som helst. Men det är det alltså inte, det är riktigt bra, snyggt och hoppfullt.

måndag 17 juni 2013

Sommarboken


Kosläpp runt Valborg. Ladugårdsdörrarna slås upp och korna tumlar ut i ljuset, i det nygröna gräset, i solvärmen. Barnfamiljerna trängs för att se den rena, omtumlade glädjen. Ska man se en ko skratta så är det där och då. Kalvarna rusar om varandra, leker, sniffar, upptäcker. Det är första gången de kan ligga i gräset på en äng och njuta solstrålar.

Hästsläpp lite längre fram på sommaren. Hästarna är i och för sig ute varje dag, året runt, men inte i sommarhagen. Sommarbetet är uppenbarligen något alldeles speciellt. De vanligtvis lite lata och slöa ridskoleponnyerna kastar sig ut i det gröna, galopperar runt runt på den stora ängen, rullar sig, slår bakut, pussar en hästkompis och sätter av igen. Ska man höra en häst ropa ”Jippi” så är det där och då.


 
Boksläpp på biblioteket. Sommarboken. Barn och ungdomar får fylla en låda som är en väska med böcker och ta med hem och ha kvar hela den gröna granna sommaren. Hos oss var det idag, klockan tre. Barnen stod och väntade, klockan några minuter i. Ögonen fästa på det lilla berget av vackra lådor. Lockande. Lite pirrigt. Lite, lite tänkte jag på Mc Donalds happy meal. Men bara lite. Böckerna höll andan i hyllorna.   Skulle de få… var det dags snart att… tänk om… ååååh, pirrigt!

Klockan var tre! En låda till varje barn, och de fyllde barnboksavdelningen. Fyllde sina lådväskor med böcker, ord, sagor och äventyr. Läslusten virvlade runt i luften, barnen tipsade varandra och letade, hittade, vände och vred.

Och böckerna lämnade biblioteket i sina färgglada lådväskor, i händerna på kvittrande barn. Ut i solskenet, ut i det gröna. Kan en bok slå bakut av lycka så gjorde de det. Kan den galoppera så tog de en sväng. Sommarbete!! Ut i sommarstugor, i båtar, i hängmattor, på badbryggor och runt i Europa och andra fjärran länder! Ska man höra en bok jubla, så är det där och då.  




lördag 15 juni 2013

A-C Kindmark

I dag har jag varit på releaseparty hemma hos Lotta.  En roman som hon arbetat på i fyra år.
Folk har läst, hon har skrivit om, läst igen, ändrat. Ja en helt vanlig krånglig skrivprocess.

Nu är det några år sedan jag pratade med Lotta om boken,  men som jag förstått handlar det om några familjer som tillbringar en helg tillsammans.

I första kapitlet som jag just läst skymtar jag ett  tydligt klassperspektiv. Det är lättläst. Jag kommer läsa vidare! Boken finns att köpa här. Det var hur mycket folk som helst på festen. Någon köpte fyra böcker som de skulle ha till en bokcirkel.

Senaste nytt angående tvättstugebiblioteket:

Hyresvärden har gett besked om att det finns flera tvättstugebibliotek inom hyreskoncernen (som är en av Sveriges största hyresvärdar). Jag har fått mail och telefonnummer till relationsansvarig i huset. Jag skrivit och bett om en bokhylla och tusen kronor.  För mig är det viktigt med ett bibliotek som är angeläget och inte bygger på böcker som folk helt enkelt inte får plats med i sina bokhyllor. Kanske är det tusenlappen som gör att jag inte fått något svar. Jag ringer upp nästa vecka.

Jag har också fått med en granne i blomstarbloggen. Hen kommer att presentera sig snart. Jag tänker att  Blomstras uppdrag måste bli verka att  litteraturfrämjande i närområdet. I dag har jag också pratat med en bibliotekarie i huset. Hon vill också vara med och sköta tvättstugebiblioteket. Fick också veta att det finns ännu en bibliotekarie i vårt hus. Tre bibliotekarier och en språklärare på ett tvättstugebibliotek, kan det bli så mycket bättre bemannat?




tisdag 11 juni 2013

Jag har läst Göra rätt Kravallerna av Simon Felix Adler. Det är en roman med en intressant tematik. Huvudpersonen har en bakgrund som fotbollshuligan. Han blir kär i en tjej som är aktivist. Tillsammans beger de sig till Göteborg för att demonstrera mot Eu-toppmötet. I stundens hetta blir huvudpersonen en stenkastare. I rättegången blir han dömd som en anstiftare, eftersom en polis ljuger.  Det är en självbiografisk utvecklingsroman. Berättarjaget formas av det samhälle han befinner sig i.

Det är intressant hela vägen; kärleksrelationen, tillvaron på kåken och vad som händer sen. Men det är en bok som kunde vara så mycket mer. Men Adler skriver lite för snabbt, summerar istället för att måla ut. När han tillslut förlåtit kärleken som svek honom så konstateras det genom att han skriver att han kommit dit.  Och vad hände inom honom när han valde att bli aktivist ? Jag skulle velat ha det på ett annat sätt, att man förstått genom att få en insyn i hur personen utvecklats. Det är en bra historia och den håller, men egentligen hade jag velat ha 200 sidor till. Det är så många resor som inte beskrivs.

Berättelsestoffet duger för att kunna bygga en klassiker, synd att det inte blev så.  Det stora skymtar fram. Läs den för den berättar något viktigt.

måndag 10 juni 2013

Spaning

I dag har vi grillat i Slottskogen. Det är en vana vi lagt till oss med för att vi bor så nära och det är en så himlans trevlig park. För att det är ett sätt att få barnen lite längre hemifrån. Att grilla och läsa funkar bra. Barnen springer i regel bort till lekparken.

Innan dess har jag varit i kontakt med min hyresvärd angående tvättstugebiblioteket. De har tydligen redan en del tvättstugebibliotek i sina hyreshus. Vi får se vad just vår förvaltare tycker. Jag tänker att de säkert kan neka genom att koka ihop något om brandrisk och papper. Fast i dag har jag varit i Tidaholm och förstått att ibland får man bara räkna med att det brinner, så blir det i alla fall ofta i tändsticksfabriken. Därför har man brandstationen i närheten av tändstickfabriken. Egentligen finns det lösningar på allt. Det gäller bara att hitta dem.



Dagens tips:

- Får ni för er bygga en tändsticksfabrik, se till att det finns en brandstation i närheten.

- I dag har Elin Nord tipsat om min mans bok i Radio Göteborg, hör här 1.45 minuter in i Radiohuset.

- På facebook har jag hittat en kul sida som heter Under ett år kommer jag ge bort en bok om dagen. Där kan man följa en person som ger bort en bok om dagen och var boken finns. I dag är det Karlfeldt i Uppsala.

- I  morgon tänker jag blogga om Simon Felix Adlers bok Göra rätt (Kabusa 2013).  Jag känner mig besläktad med berättarjaget. Den handlar om att bli vald istället för att välja. Om att bli någon genom de som väljer att se en. Men det handlar också om Göteborgskravallerna, kåken och kärlek. Intressant och viktigt. En bok som kan tillföra något i debatten om Husby.

- För tillfället läser jag barnboken  Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen, romanen
Min kamp del 5 av Karl Ove Knausgård och självbiografin  Den globala entreprenören av Richard Branson.

Två norskar och en en amerikan. Ingen kvinna! Inte märkligt att jag känner mig lite obalanserad. Bland det första som hände när jag började läsa romanen av Knausgård var att jag återupptäckte ett band, XTC.



 


söndag 9 juni 2013

blomstra

Nu startar jag en blogg om litteratur. Vad jag läser och varför. Jag kallar bloggen för blomstra därför att jag tänker på Virginia Woolf och hur hon såg trädgården som en möjlighet till att få rekreation och inspiration. På senare tid har jag varit upptagen av likheten mellan trädgårdar och skönlitteratur, att de påverkar mig på ungefär samma sätt. De är båda ett stycke natur inordnade efter speciella principer. Allt ryms där.Min trädgård är Botaniska trädgården i Göteborg. Jag kanske inte är deras mest frekventa gäst, men absolut en av de frekventaste.

 I den här bloggen tänker jag också rapportera om mina planer för ett tvättstugebibliotek.Jag tänker skriva till min hyresvärd och fråga om de inte kan bidra bokhylla, sen tänkte jag sätt att sätta dit böcker jag bloggat om. Förhoppningsvis bidrar också andra hyresgäster med sina godbitar. Borde det  egentligen inte vara svensk standard med tvättstugebibliotek i varje hyreshus? Ska vi inte se till att det blir så?

 För flera år sedan bloggade jag om  hur man kopplar av med skönlitteratur. Här kommer en repris.

 Unna dig en romanretreat

 Att kunna koppla av är en en förutsättning för att komma undan allvarliga stressrelaterade åkommor, det är de flesta experter i ämnet ense om. Att folk har svårt för att klara av att koppla av är det mycket som vittnar om; sjukskrivningstal och den alltmer uppskruvade jakten på det perfekta jaget. I dag finns en stor mängd handböcker och föreläsare som beskriver olika slags sätt att slappna av, vara närvarande i nuet, andas rätt, välja kärleken etc. En backlash av detta är att många därför går omkring med ytterligare press på sig, eftersom de inte klarar av att vara så närvarande i nuet som de vet att de borde, inte alltid är stora nog att välja glädjen. Eller som en vän till mig sa häromdagen: - Jag undrar vad jag har gjort för fel eftersom jag är förkyld. En modern tappning av arvssynden som säger att vi får skylla oss själva som är olyckliga, vilket kanske inte är bästa botmedlet för en människa med redan allt för stor press på sig själv.

Därför vill jag slå ett slag för en romanläsning som avkoppling. Att läsa anses så avkopplande att det ibland räknas som att "göra ingenting" eller att man "bara har läst" och borde passa de som behöver lära sig röra sig i kravlösa sfärer. Att läsa är att koppla av från sitt eget liv för ett ögonblick, men ändå bearbeta saker i det egna inre utan att ens behöva lägga märke till det. Men den ambitiöse, som ändå vill ha en metod, ett sätt att förhålla sig till för att känna att det blir rätt och riktigt ger jag här förslag på en romanretreat:
 - Lås in dig under en dag, gör ett hål i almenackan. Begå inte misstaget att säga att du skall vara hemma och läsa, utan säg att du är upptagen om någon föreslår något den dagen. För många menar att läsa kan man göra när som helst, men så enkelt är det inte särskilt inte om man har svårt för att koppla av. Läsa romaner är ingen respekterad syssla på det sättet, det är något som man skall göra på nätterna när man inte kan sova.
 - Stäng av telefoner
 - Se till att ordna så du slipper laga mat, men så att du ändå får i dig något riktigt gott.
 - Köp hem ditt favoritgodis eller favoritsnacks
 - Ha alltid dryck i närheten av din läsplats, förslagsvis vatten och en thekanna
 - Tänk lyx, att det här är en fantastisk stund som du har möjlighet att unna dig.
 - Ta en paus mitt på dagen för en halvtimmes promenad
 - Ordna så att det finns två läsplatser som du kan förflytta dig emellan, förslagsvis din säng och en fåtölj.
 - Ha på dig sköna kläder.
 - Ha minst ett par romaner att välja emellan.