Om livet och litteraturen

måndag 15 juli 2013

Min favoritklassiker

Min favoritklassiker är Jane Eyre av Charlotte Brontë. Jag blir ofta upprörd över hur folk tolkar boken, att det skulle kunna vara någon lycklig kärlekshistoria.
Jag älskar Jane Eyre för att det  är skräck från början till slut.  Mr Rochester, som hon gifter sig med,  är en fruktansvärd person. Att Jane återvänder till honom trots att hon har pengar ser jag bara som ett tecken på att inte ens pengar gör en kvinna jämställd. Hon gifter sig med honom för att han är den enda mannen som visat henne någon kärlek och därför är hon bunden till honom. Charlotte Brontë gifte sig aldrig. Jag förstår henne. Hade jag själv levt på den här tiden hade jag försökt bli nunna, både för att slippa dåtidens kvinnoroll, men också för att få möjlighet till studier.

I P1 finns en ett arkiv med bokcirklar som man kan följa. Här är en länk till bokcirkel om Jane Eyre



.

fredag 12 juli 2013

Helgen, lätt att läsa, mycket att fundera över

För ett tag sedan var jag på relaseparty för A-C Kindmarks bok Helgen som är en print on demand-roman från Vulkan.

Eftersom jag läser oerhört mycket så är jag i regel skeptisk mot print on demand. Folk som skrivit och låtit sina helt okritiska vänner säga vad de tycker.

Men hade jag trott att det var pinsamt hade jag aldrig gått på festen. Vi känner varandra inte särskilt väl, träffas inte ens varje år. Sättet som A-C pratat om boken fick mig att begripa att det inte kunde vara helt åt skogen. Hoppet om kvalité kom av en respekt för hennes tankevärld, att jag trodde mig veta att hon bär på intressanta reflektioner. Men jag var ändå osäker på vad jag skulle tycka eftersom min övertygelse är att romaner behöver riktiga redaktörer. På den punkten har jag inte ändrat mig men det här funkar förvånansvärt bra.

Helgen är  berättelse som fångar mig med ett smarta händelseförlopp och  intressanta levnadsöden. Personer med lösa kopplingar till varandra som möts på ett sjukhus under en helg. Det äldre paret med den senila frun. Den ensamstående sjuksköterskan. Paret som skall ha barn. Strulfamiljen med den ständigt frånvarande pappan. Invandrare från Somalia och Chile. Missbruk och misshandel. Stressiga arbetsförhållanden och arbetslöshet. Sorg över att kroppen åldras. Samtidigt är det en berättelse om ensamhet. Om ett samhälle där vi inte ser varandra.

Romanen rymmer 200 sidor och det låter kanske som det händer lite mycket. Men så är det inte. Det är för lite av allt. Jag vill ha mer!  Jag hoppas att A-C Kindmark fortsätter skriva och att något förlag tar hand om henne.  Hon kan bli riktigt bra. Vissa saker är redan mycket bra. Och förresten, print on demand är punk.
Boken finns snart att låna på Göteborgs stadsbibliotek och kan köpas på Vulkan

torsdag 11 juli 2013

2 x Bukowski och om friheten att dra ner persiennerna en solig dag


Min oskuld och Pearl Harbour handlar om Henry Chinaski som växer upp under depressionen i LosAngeles. Hans familj har invandrat från Tyskland. De bor i de fattiga kvarteren där nästan ingen har något jobb. Henry är utanför eftersom hans våldsamma far förbjuder honom att leka med andra barn.  Henry lär sig egentligen aldrig någonting vettigt om socialt samspel. Alla som vill umgås med honom föraktar han, eftersom han föraktar sig själv och  är ett mobbat barn som också får får en del stryk hemma, men ingen kärlek att tala om. Efter ett tag börjar det att ljusna, men då drabbas han av svår acne, så svår att han tillsist får sluta på college för att gå på behandling. Acnen får honom att bestämma sig för att kvinnor inte är något för honom. Ungefär samtidigt upptäcker han att han kan må bra av alkohol.

Det är en välskriven bok som man skall läsa för att det är en historisk underklass-skildring, med många paralleller till vårt eget samhälle.
Den här stackars människan som aldrig lyckas hålla sams med någon, som super och ser ut, får en förklaring. Fyllbulten som en gång var ett försummat och slaget barn. Den litterära kvalitén ligger bland annat i att berättarjaget aldrig tigger om något medlidande, den ger läsaren eget utrymme och förtroende att tolka. Ett berättarjag som inte lärt sig att fjäska och det är bra, när det kommer till skönlitteratur.

Henry är också en del av ett samhälle. I kvarteret, på skolan, sedan på den finare skolan med de rikare barnen, som springjas på varuhuset, som tysklandvän på universitetet mitt under brinnande krig.
 Hur det kommer sig att han känner sig provocerad för att börja slåss?. En bok som det finns mycket att diskutera i.

Varför finns det så få riktiga underklass-skildringar nu förtiden? Sådant har folk alltid gilla att läsa, även om det inte ens är särskilt välskrivet. Men välskrivna underklass- skildringar blir oftast succéer. Hur kan förläggarna ha glömt bort något så väsentligt?

Att vi lever i ett klassamhälle i dag skildrar inte minst litteraturutgivningen. Visst finns det perspektiv, men det är oftast från de som tagit sig upp underifrån, inte från de som är kvar. Det är som dagens skildrare av klassamhället, Susana Alakoski, Kristian Lundberg har stigit upp ifrån underjorden, redo att vittna ungefär. Det är inget fel på vad de skriver och tur att de skriver, men det är klart att de förlorat något på vägen. 

Lite märkligt i vår tid över huvud taget. Stora förändringar brukar komma nerifrån. Det verkar som det finns ett tillfälligt stopp. Som att konsulterna tagit över förändringskapitalet. Ganska illa. Vad gäller litteraturen, om den skall fortsätta beröra fler folk så måste det komma fler berättelser underifrån. Som det är nu får jag en känsla av att det inte längre handlar om fin och ful litteratur. Förd et är inte alltid det som är  bra som får uppmärksamhet. Det verkar snarast som dagens perspektiv är fula eller fina läsare. 

Bukowskis roman Pulp skall man läsa för att den är så himlans rolig. Han skrev det som en drift med deckargenren. Den skrevs strax innan Bukowski dog och det är ett komiskt mästerverk. Varje ord sitter som en smäck. Man får akta sig för att börja välja ut citat från boken för då är det stor risk att man tillsist citerat hela romanen. Jag tänker en del på Boris Vian när jag läser. För det här är surrealism. Pulp fiction är ju också namnet för kiosklitteratur och den här romanen fungera också som ett slag meta pulp fiction* Huvudpersonen är en gravt alkoholiserad deckare som plötsligt får en del jobb. Han skall hitta författaren Celine tydligen inte är död, kolla upp ifall en kvinna är otrogen, ta reda på ifall en annan kvinna är ett UFO samt leta reda på Röda Sparven. Till en början är det svårt att veta vad som händer och vad som är en effekt av privatdetektivens hallucinationer. Bra från början och det blir bara bättre och bättre.  Vilken dialog... Läs och ha roligt. Humor är en underskattad kraftkälla.

I dag har jag stannat inne och läst med neddragna persienner, trots att det är sol och semester. Det kallar jag frihet.


*Det känns hopplöst att försöka översätta pulp fiction till svenska det blir bara fult 



Dessa klassiker...

Bokfloden  är bred och djup, och till skillnad från för längesen så finns det ingen möjlighet att läsa allt. Så klart. Nyheterna vimlar förbi och vips så är de borta ur synfältet igen och löper stor risk att aldrig läsas. Kanske. Kanske inte. Om de inte råkar bli jättestora förstås.

För mig finns klassikerna som ett ankare i denna strida ström. De är så många, och även om man känner till dem och vet lite om vad de handlar om och vad som utmärker dem, så finns där alltid klassiker som man kan ta till att läsa. Känna till när man spelar frågespel är en sak. Att avnjuta på riktigt en helt annan. Varje gång tänker jag: de är klassiker av en anledning. Jag brukar ta mig an minst en varje sommar.

Sommarens klassiker är Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita från 1940. Avnjuten vid en poolkant i Bodil Malmstens Finistere under parasoll och med ett öga på badande barn. Det finns en anledning till att klassiker lever kvar. Här är en helhärligt tokig roman, full med Rysslands sedvanliga miljoner namn med tillhörande minst två smeknamn (men jag har semester och bryr mig inte så mycket, och då faller persongalleriet på plats i alla fall, där under mitt parasoll.)

Magisk realism genomsyrar hela historien om när Satan kommer och ställer till oreda i Moskva, tillsammans med ett brokigt följe som är en farsartad fröjd att läsa om. Huvud huggs av, folk hamnar på sinnessjukhus och viktiga dokument läggs till i filer och försvinner lite som det passar. Samhällskritik. Magin är lika fantastisk som i senare, sydamerikansk litteratur med Allende och Marquez...

Nu vet jag inte bara vad Bulgakovs roman heter som blev film 2005 eller vilket år den kom ut. Nu kan jag äntligen säga exakt hur den smakar, luktar och hur den känns under ögonlocken när man går och lägger sig.

måndag 8 juli 2013

Sommartids

I dag har jag varit i Haga och ätit en superfrukost med Frida på barnbokhandeln Bokskåpet. Hon rekommenderade romanen Sanningen av Rikka Pulkinen

söndag 7 juli 2013

Kul

Pulp av Charles Bukowski hamnar på topp tio över roliga böcker jag läst. Kommer att blogga om den och Min oskuld och Pearl Harbor av samme författare

Middagstid



Han åt mitt hjärta av Viktor Ahlgren

Årets sommarföljetong i Arbetaren. Om bögvarulvar som blir en stadsgerilla.

lördag 6 juli 2013

Vill du skicka oss ett recensionsexemplar


Är du förläggare och intresserad av att skicka oss ett recensionsexemplar? Skicka oss ett mail på adress
blomstrabloggen@gmail.com

Alla recensionsexemplar som vi tar emot och bloggar om kommer senare att hamna i tvättstugebiblioteket. Men vi söker också pengar för att köpa in litteratur till biblioteket.