Om livet och litteraturen

fredag 27 december 2013

Deckare under granen


jag har läst... Flickan under gatan av Roslund och Hellström


Verkligheten bakom den här deckaren är att det finns gatubarn, såväl på rumänska gator som på svenska. Och att det finns olika sätt som samhället tar hand om den verkligheten.

Som jag förstår det så finns det ofta en sådan här fond av verklighet i de flesta deckare. En del av läsupplevelsen är att få insyn i en ny del av vår värld, vidga vyerna, få en rikare association nästa gång vi t.ex. ser en löpsedel om gatubarn.

Flickan under gatan har kulisser som är Stockholms gator, dess underjordiska tunnelsystem, kyrkan där en del av det ideella arbetet med hemlösa sköts, och så naturligtvis det obligatoriska polishuset med de vanliga stereotypa karaktärerna, förstås.

En kvinnokropp upptäcks och en mordutredning inleds. Den leder ner under Stockholm, ner i kulvertarna där människor, varav många är minderåriga, håller sig undan och söker skydd från ett samhälle som inte längre tar hand om dem. Samtidigt dyker det upp 43 rumänska gatubarn i tunna overaller, dumpade på en gata i Stockholm, fast de tror att de har kommit till Skottland. Avdumpade, som sopor eller som sommarkatter.

Mordutredningen tar kriminalinspektör Grens hand om. En klassisk kriminalinspektör – egensinnig, bufflig, socialt inkompetent. Han har ett blödande sår i privatlivet som han bedövar genom att jobba för mycket och dricka kopp efter kopp med kaffe som smakar rävgift. Hans undersökande av de mörka och skitiga kulvertarna speglar skickligt hans inre bearbetning av det såret.

Samtidigt tar hans kvinnliga, mer sociala och betydligt mjukare kollega, hand om utredningen av de 43 rumänska barnen. Hon är rumänska själv. Vi läser och funderar över människor som alla har lika värde men totalt olika förutsättningar. Och över att det där med lika värde… nja. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar