Om livet och litteraturen

fredag 28 februari 2014

Tips mot vintern

Vintern har varit föredömligt kort. Jag har inte hunnit få dåligt samvete för att jag aldrig varit ute och åkt vare sig skridskor eller skidor. Om det fanns ett muminparti skulle jag gå med i det. Jag är förtjust i tanken på att gå i ide och komma ut på sommaren som brunbränd, glad atlet. Fast jag blir mest rosa om jag ska vara ärlig.Det sa tom en dam som skulle sälja puder till mig. Själv var hon vackert olivfärgad och jag känner på mig att hon funderat en del över den svenska tråkiga hyn. Hon jobbade ju ändå med kosmetika.

Februari har varit en spännande månad, med filmfestival då jag framförallt såg den norska filmen Letter to the King som sedan också vann något slags pris.Om den kommer upp på någon biograf så rekomenderar jag dig verkligen att se den:




På festivalen lyckades jag också lyssna på Chimanda Ngozi Adiche när hon pratade om filmen En halv gul sol. Men hon pratade också om feminism. Någon i publiken gick i polemik med henne och sa att han inte var feminist eftersom det handlade om mänskliga rättigheter. Chimanda Ngozi kontrade med att det fanns en stor grupp som led av brist på mänskliga rättigheter just för att de var kvinnor och därför kallade hon sig feminst.


Men jag vill tipsa om några bra ungdomsbböcker som vi har i Blomstra
Jag En av David Levithan är en mycket spännanderoman som ställer i min föreställningsvärld på ända. Huvudpersonen i boken har olika kropp varje dag. Det dröjer ett tag innan jaget förstår att inte alla har det så. . En dag blir  Jag En kär i en speciell person och hur ska personen kunna få reda på det? För mig som är som är så förtjust i tanken att kunna byta kropp hursomhelst så serverar boken en lockande föreställning. Tänk att hamna i olika kroppar varje dag, att få smygtitta på folks liv. En dröm lika åtråvärd som en tidsmaskin. Det finns så mycket i litteraturens värld som jag önskar var på riktigt, annat som jag önskar inte var på riktigt och däför läser för att orka ta in.


 Något som jag önskar inte var på riktigt är Förr eller senare exploderar jag  av John Green. som handlar om två ungdomars kärlek och sista färd mot döden. De är båda cancersjuka och träffas på ett stödmöte. I början av boken tyckte jag att det var för mycket av allt. Sen insåg jag att det är en sådan här berättelse som faktiskt finns och därför måste få skildras.Det är en bok om de stora frågorna. Ibland kan det kännas som lite mycket opera, men det balanseras upp av lagom kryddor av cynsim och komplexitet.  Frågan är om det kan bli så mycket annat än opera när det handlar om unga människor som är både dödsjuka och kära. Men det är vackert och det är därför man står ut. Det finns många läsare över hela världen som älskar den här boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar