Om livet och litteraturen

onsdag 23 juli 2014

Steglitsan av Donna Tartt

En roman som behandlar en människas hela liv blir lätt ganska lång. Det är många kapitel och oändligt många ord. Vi läsare får lära känna bokens karaktärer väl. Vi kommer så nära att vi vet hur de fungerar och ser hur de utvecklas, känner att de blir äldre. 

När boken är utläst saknar jag dem eftersom de har varit med så länge. Och jag saknar historien, för den griper tag. Jag saknar alla kapitlen och alla orden fastän jag inte kunde tro det medan jag läste. Och läste. Och läste.


Historien börjar med ett bombattentat på ett konstmuseum där en ung besökare förlorar sin mamma, men i kaoset får med sig ett av konsthistoriens mästerverk – Steglitsan av Carel Fabritius. Boken handlar om hur besökarens liv blev efter det att han blev moderslös. Och om det förgängliga och ofta självdestruktiva hos människan som motsats till det eviga i Konsten, balansgången mellan kärleken till antika objekt för deras tidlösa skönhets skull å ena sidan och ren och skär materialism och kapitalism å den andra. 

måndag 14 juli 2014

Skymning över Svarta havet av Domnica Radulescu

Jippi! En ny bok av Radulescu! Läs mitt tidigare inlägg, det om hennes Tåg till Trieste, för jag kan inte säga det bättre än så. Återigen landar jag i det otroliga i att leva under ett så fruktansvärt förtryck som det i Ceausescus Rumänien. I människans ofantliga styrka som får henne att hitta ett liv även när världen är så surrealistiskt grym.  

Skymning över Svarta havet handlar också om ungdomsförälskelse, livslust, om kyssar och fest för att provocera de regnrocksklädda och avskyvärda spioner och om att tvingas simma långt ut i havet för att kunna prata utan att vara avlyssnad. Om modet att våga livet för att försöka ta sig över gränsen till en annan värld, en friare värld som man bara kan skymta speglad i de utländska turister som besöker Svarta havsstränderna. Man får inte tala med utlänningarna. Det är förbjudet och gör man det så riskerar man att försvinna. 


Nora har havet i sig. Hon badar och simmar varje dag, och i hennes tavlor är fiskar i olika former huvudmotivet. (Och titta på omslaget! Jag vill dyka i, nupåengång!) Det är till slut via havet som flykten planeras. Och den här berättelsen är inte en upprepning av Tåg till Trieste även om jag får njuta samma poetiska språk (ÅH vilket språk!), avsky diktaturen med samma intensiva känslor. Historien är en annan och personerna är helt nya bekantskaper. Och jag säger verkligen Jippi!! Jippi för att få läsa ännu mer av henne!

Tigern i Galina av Téa Obreht


Åh, vilken fin berättelse! Magisk realism, lika fantasieggande som vi känner den från Syd-och Mellanamerikas Allende och Marquéz (Andarnas hus, Kärlek i kolerans tid, Hundra år av ensamhet). Det är en elefant som går på gatorna, en tiger som bosätter sig i skogen och skrämmer slag på byborna samtidigt som den väcker deras vidskeplighet och behovet av en syndabock, en man som inte kan dö, andar som måste få frid…

Det är en ung kvinna, i ett Jugoslavien som håller på att slitas sönder av konflikter, som reser ut i byarna för att vaccinera barn. Hon upplever det där magiska, mystiska och otroliga som hennes morfar berättat för henne.


Berättelsen rymmer många människoöden. En del är beskrivna på flera sidor och andra ryms inom en enda rad och det är förunderliga öden. Under läsandet smyger sig känslan på mig att alla våra och grannen på spårvagnens liv kanske är sådär fantastiska och magiska om jag bara väljer att se dem så och klä dem i rätt ord. 

söndag 13 juli 2014

Semester

Är ni hemma i sommar? Jag var nere i tvättstugan i dag och konstaterade att den öppna hyllan, där vi hyresgäster ställer vårt eget,  var ganska urplockad. Sen kom jag dit igen en timme senare och såg en hel kasse med nya  böcker vid sidan av hyllan. Jag kollade aldrig på dem, men såg att en av böckerna var Loranga del 1-2 av Barbro Lindgren. Vi har precis köpt den till den låsta delen av biblioteket. Det är en bok som jag gärna rekommenderar som högläsning för folk mellan 5- 90.

I dag har jag lagt in alla nya böcker i vår katalog som finns till höger här i bloggen. Kolla får ni se vad mycket nytt vi har köpt in. I höst kommer vi att köpa böcker för ytterligare 12 000.

I dag har jag sett en dokumentärfilm som jag hittade i den öppna hyllan. Hugo och Rosa av Bengt Jägerskog. Det är en dokumentär som utspelar sig mellan år 1992- 2002 som handlar om ett syskonpar som bor på en gammal omodern gård där de själva är födda. Vi får följa Hugo och Rosa under deras sista år livet.

Vi svenskar är som galna i dokumentärer om gamla människor som lever omodernt på den svenska landsbygden.  Fredrik Lindström hade för några år sedan en tevserie som hette Världens modernaste folk där han spekulerade i om vi svenskar är världens modernaste folk. Kanske är vi det och det är väl därför den här typen av dokumentärer går hem så bra. En omodern tillvaro är också en begriplig tillvaro där vi inte är omgiven av en massa hjälpmedel som de flesta av oss bara har en ytlig förståelse för. Om ni behöver något att göra en regnig eftermiddag , så se Hugo och Rosa. Jag ställer ner den i tvättstugan i kväll igen. Själv önskar jag just nu en våg av filmer om gamla människor i förorten som också lever utanför det moderna svenska samhället. /Karin



.