Åh, vilken fin berättelse! Magisk realism, lika fantasieggande som vi känner den från Syd-och Mellanamerikas Allende och Marquéz (Andarnas hus, Kärlek i kolerans tid, Hundra år av ensamhet). Det är en elefant som går på gatorna, en tiger som bosätter sig i skogen och skrämmer slag på byborna samtidigt som den väcker deras vidskeplighet och behovet av en syndabock, en man som inte kan dö, andar som måste få frid…
Det är en ung kvinna, i ett Jugoslavien som håller på att slitas sönder av konflikter, som reser ut i byarna för att vaccinera barn. Hon upplever det där magiska, mystiska och otroliga som hennes morfar berättat för henne.
Berättelsen rymmer många människoöden. En del är beskrivna på flera sidor och andra ryms inom en enda rad och det är förunderliga öden. Under läsandet smyger sig känslan på mig att alla våra och grannen på spårvagnens liv kanske är sådär fantastiska och magiska om jag bara väljer att se dem så och klä dem i rätt ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar