Det mördas kors och tvärs. I TV, på bio och i deckarna
stöter vi på lik överallt och vi letar mördare och kartlägger motiv på löpande
band. Romanen Thérèse Raquin handlar också om ett mord. Ändå är den en helt
annan sak. För att fatta mig kort i ett ämne jag skulle kunna skriva en hel uppsats
om:
- Romanen är skriven 1867 av Émile Zola, stor fransk naturalistisk författare.
- År 1867, alltså skapades det här mordet långt före dem vi ser på TV idag.
- Romanen är naturalistisk; mordet, liket, förövarna, miljön, allt beskrivs detaljerat (och oooooooootroligt välformulerat!)
- Det handlar inte om att hitta en mördare utan att följa det som föregår och följer på mordet. Zola undersöker i naturalistisk anda vad ett mord gör med mördarna.
- Att ta livet av en annan människa är inte något man gör sådär lättvindigt med vänsterhanden. Människor som tar livet av andra människor begår ett naturvidrigt brott mot mänskligheten och därför är det väldigt laddat (se bara floden av mord och lik och mördare i kulturen). Man vänjer sig tydligen aldrig.
- Skrev jag att den här romanen är ett stilistiskt mästerverk? Den är ett stilistiskt mästerverk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar