Precis innan vi stängde för sommaren fick vi ett önskemål om att köpa in böcker av Anne Swärd. Men alla hennes böcker var slutsålda. I höst kommer de dock på pocket, så då köper vi in några titlar. Jag har läst romanen Till sista andetaget. Den handlar om vänskapen mellan en flicka och en flera år äldre kille. Det är landsbygd i Skåne. Både pojken och flickan befinner sig i utanförskap. Romanen handlar om flickans uppväxt, från sjuåring till ung kvinna och hur hon präglas av relationen till den här pojken som är ungefär fem år äldre. Det som gjort boken intressant för mig är temat om vänskapens villkor. Vänskap handlar om att ha tillit och tycka om varandra. Men vänskapen är också oerhört styrd av samhällets normer. För oavsett om flickan och pojken har funnit varandra så betraktas de utifrån vilka dr är enligt färdigställda normer. Pojken ses som överlägsen för att han är pojke och äldre. För mig handlar det om att vår idé om vad som är förnuftigt är såoerhört starkt sammankopplat med samhällsnormer och att det gör oss blinda på ett drabbande vis. Vi ser vad vi förväntas se. Men romanen är mycket mer komplex än så. Det handlar om olika saker och inga svar är enkla. Precis som det är på riktigt.
Jag tänker på en intervju jag läste med Birgitta Stenberg här om veckan . Det stod att hennes make aldrig kände sig hotad av hennes förhållande mellan andra kvinnor, eftersom han helt enkelt inte trodde att förhållande mellan två kvinnor kunde vara särskilt allvarligt.
Det är alltid intressant att läsa om det farliga. Men det farliga behöver inte vara ett mord. Det kan vara något så enkelt som att läsa om en person som väljer att tänka själv; vad det innebär i uppoffringar och vunnen frigörelse. Om tillblivelse.
Birgitta Stenberg ja. Ett stort och viktigt författarskap. Frid vare över hennes minne.
