Hallonbåtsflyktingen av Mika Nousianen

När vi precis startat biblioteket fick vi en sändning av böcker från den finska släkten i Åbo. En av böckerna var Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousianen. Det är en rolig bok.Jag vill säga att jag är rätt kräsen när det gäller roliga böcker. Jag står inte ut med vare sig Arto Paasalinna eller Fredrik Backman. Inte för att de inte är roliga, utan för att deras humor är likadan hela tiden. Det blir ungefär som åka samma karusell timme efter timme. En del kanske tycker det är kul, men jag tröttnar och mår lite illa. Bra roliga böcker däremot är något annat, det är perfekt komposition, lättsam underhållning och underfundighet. Det ska ge mig en svävande känsla.  Som Abba, fast på bok. På senare år har jag läst två roliga böcker som jag står ut med. Den ena är Dåliga Karma av David Safier och så den här, Hallonbåtsflyktingen.

Hallonbåtsflyktingen är en absurd, fullkomligt orealistisk berättelse med kärv finsk humor. Huvudpersonen i boken Mikko Virtanen är besatt av det svenska. Han firar många svenska högtider som exempelvis Tomas Brolins och Per Albin Hanssons födelsedag. Han kan samtliga repliker i Scener ur ett äktenskap och har en del absurda påståenden som att exempelvis att Curre Lindström var den som införde samtalet i det finska samhället.Mika är beredd att göra vad som helst för att få en svensk identitet och det gör han också. Det är också en lättsam betraktelse av det svenska samhället. Om du vill ha en stunds lättsam förströelse läs den. Boken har filmatiserats och går nu på film. Jag har kollat recensionerna, den får mellan 3- 4vi betyg, Eftersom komedier sällan får mer än 1-2 i betyg så antar jag att det här måste vara en riktigt rolig film.
/Karin

Beckomberga av Sara Stridsberg

Jag har precis läst Beckomberga , som är en av de böckerna som kommer att finnas i biblioteket på söndag. Handlingen i romanen svävar runt Beckomberga sjukhus. Institutionen vars tid sammanföll med välfärdsstatens tid 1932-1995. Så skriver Sara Stridsberg. Då kan man förstå att det här en bok som, ja inte precis en hyllning till galenskapen, men till en omvårdnad. Där finns något väldigt mjukt och försiktigt i denna skildring av denna gigantiska institution. På ett ställe där de sjuka fick lov att vara normen.

I boken finns Darling Jim, pappan till huvudpersonen Jackie. Jim hamnar kommer hem sent på nätterna efter sina krogräder. Han är en ståtlig person. Sina arbetsdagar slutar med att han vaknar över sitt skrivbord efter att alla andra har gått. Det blir skilsmässa och tillslut Beckomberga där han stannar i många år. Jackie åker och hälsar på sin pappa ofta. Hon lär känna människorna där, några patienter, en sjuksköterska, en läkare.

Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen. Framförallt tycker jag att jag skriver väldigt dåligt efter att ha läst en bok med ett så fantastiskt språk. Det är svårt att veta vad som händer på riktigt och vad som Jim tror händer och får Jackie att tro på. Det är en rörande och vacker skildring av en dotter som söker bekräftelse av sin far. Om ett Sverige som är svunnet och institutioner som inte längre finns. Om människorna som såg dessa institutioner som som sina hem. Om uppluckrade gränser mellan medvetande och fantasi, mellan patienter, besökare och anställda. Berättarrösten är varsam men hon tar ändå risker, eftersom hon är ung och inte förstår vad som signalerar fara.

I går fick jag höra tala som Byung-Chal Han  essä  Trötthetssamhället   Där menar Chal Han att i äldre tiders disciplinsamhälle var galenskap en mentalsjukdom, medan dagens samhälle där många lever i föreställningen om att allt är möjligt skapar en annan sorts diagnoser och mentala problem. Men alltså att ha alkoholister inlagda år efter år, det verkar konstigt.

/Karin

nya böcker!

Ett litet bokberg på arbetsbordet, vilken lycka!

På söndag står de nere i tvättstugan

PAX Nidstången av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson

Stolt presenterar Blomstra gästbloggaren Moa EL Dana!

Jag har läst Nidstången av Larsson, Korsell och Jonsson. 

Den var så sjukt äcklig!

Boken Pax – Nidstången del 1 handlar om de två bröderna Viggo  & Alrik som tidigare har haft det riktigt tufft hemma, de har nu hamnat hos en fosterfamilj i Mariefred där allt mer mystiska saker börjar hända.  En lättläst bok för de lite mer våghalsiga läsarna.

” tiden pulsar och mörkret vandrar in ”

är ett citat som passar bra in i boken, meningen nämns också flera gånger. 

Biblioteket i Mariefred är fullt av ovärderliga, magiska böcker. Om böckernas krafter hamnar i fel händer kan allt gå fel. Orakelkorten spår att två bröder med korparnas tecken snart ska komma för att beskydda biblioteket, och det visar sig vara Viggo & Alrik. 

Ett avhugget hästhuvud på en nidstån nersatt i jorden i någons trädgård kan få familjen i huset att bli sjuk, bli galen eller dö!!!

Jag längtar efter att få läsa del 2, Grimmen. Om jag vågar! 

Stjärnklart Sally! av Anna Ehn och Mia Öström

Det är snart jul. Men mamma och pappa ska inte ge några julklappar i år. Å nej! Sally vill ha en stjärnkikare. Så hon försöker vara jättesnäll så hon ändå ska få en stjärnkikare. Men det går inte riktigt som hon tänkt sig.  Sally har två syskon, en lillebror och en storasyster. Hennes mamma gillar att jobba mycket och hennes pappa gör jättegoda pepparkakor. Sally ringer till sin bästis när hon har problem, fast egentligen gillar hon inte bästisens idéer.... Av betyg mellan 1-10 får boken 10 poäng av mig.

Miranda i uppgång 42.

Vad jag älskade av Siri Hustvedt

En av våra låntagare i tvättstugebiblioteket sa att nästa gång vi köper in nya böcker så måste vi fylla på med Siri Hustvedts romaner. Den vi har inne, vad jag älskade, hade seglat upp i toppen av låntagarens boklista. Och så måste jag ju också läsa. Jag säger: Vi måste köpa in allt som Siri Hustvedt har skrivit.

Vad jag älskade handlar om konstnärer, forskare, konsthistoriker. Vänskap som håller i hela livet, människor som har varandra i nöd och i lust och som angår, stöttar och drabbar varandra.

Där finns återkommande teman genom hela romanen som en skarpsynt läsare kanske ser med en gång, men som jag behövde konsthistorikerns hjälp med att se. Och sedan var det  oerhört berikande!

Med bokens handling fortfarande virvlande inne i huvudet måste jag sluta skriva för att biblioteket öppnar om en kvart. Idag vet jag precis vilken bok jag tänker göra reklam för! Den är ännu varm från min kärleksfulla läsning.

Hem till mig Trude Marstein

Jag har läst en nyutgiven norsk roman som jag tycker vi ska köpa in till Blomstra biblioteket. Trude Marstein är en av de mest omsusade norska författarna.

Romanen handlar om läkaren Ove Haugli och hans kärleksliv. I början av romanen är han i sängen hos en kvinna, sedan cyklar han till en annan kvinna,  sin fästmö,  som berättar att hon ska ha barn. Han blir lycklig och säger att han vill ha fyra barn med henne. Så där fortsätter det. Spänningen i hans dubbelliv, relationer till olika kvinnor driver romanen.

Vi får följa Haugli i hans tankar från ung till gammal man. Jag fascineras över hans oförmåga att ta itu med saker. Han vill gärna att allt ska vara bra, eller att det ska kännas bra, men utan att han för den sakens skull vill ändra på sig.

Jag tänker en del på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande när jag läser. Det beror på drivet i språket. Men också för att Lena Anderssons Ester liksom Marsteins Ove är besatta av kärlek, men på två helt olika plan. Ester lever i avhållsamhet, medan Ove drivs av att skapa tillfällen för sex.

Det finns mycket intressanta ingångar att diskutera i den här boken. Särskilt spännande är också Oves syn på kvinnor. Hur han älskar dem, prisar dem, men utan att vara medveten om att han hela tiden underordnar dem. Som den morgon när han är irriterad över att han måste väcka sin sambo för att hon ska ta hand om deras son Benjamin,  som Ove inte tycker får den omsorg han borde få av sin mor. Men istället för att stötta sonen går Ove ut och joggar.

Ove är en intressant människa att följa eftersom  att han definierar sig själv som en stor människovän, fast han egentligen nog mest av allt är en stor kåtbock som ljuger hur mycket som helst bara för att skydda sig själv. Hans stora drift är att få det att kännas bra gör honom till en patetisk antihjälte.

Det finns en moral i boken där kärnfamiljen är upphöjd som den riktiga och viktiga levnadsformen. Det är där vi har dubbelmoralen i Oves tankemönster, det som driver honom mot stupet. 

/Karin