Sommarstängt

På söndag har vi sista öppna dagen för terminen. Sen öppnar vi igen i slutet av augusti. Då kommer det vara en del nya fina böcker på plats. Vi har ju fått 4000 att köpa för. I höst är det 8000 kronor till som vi kommer att använda för att köpa in höstens nya böcker.

Det har varit en fin första vår för Blomstra biblioteket. Många samtal om litteratur med grannar som man tidigare inte visste att de läste. Så mycket uppmärksamhet vi fått. I veckan var förresten Hemmets Journal på besök och gjorde ett reportage. Tidigare har vi varit med i Radio Göteborg, Tidningen Centrum, GP, Hem och hyra, Allers, Metro och bibliotekstidningen Framsidan. Hoppas hoppas att idén med tvättstugebibliotek sprider sig!

Några snabba boktips får ni här:

Kanada av Richard Ford. En välskriven, ganska otäck berättelse om ett barn som växer upp under svåra omständigheter. Det är en pojke vars föräldrar begår ett bankrån. Richard Ford är en typiskt god berättare. Det är en gammal man som berättar om vad han upplevde som barn, som försöker förstå sina föräldrar. Hur det kom sig att han fick börja om i Kanada. Sorgligt och gripande som får mig att reflektera en del över platsens betydelse. Ja det här låter hur banalt som helst, men det är faktiskt bra.






Husfrid av Alison Bechdel är en riktigt härligt tung serieroman, som tar upp  existentiella problem, är symboliskt mättad, men ändå inte särskilt jobbig att läsa. Fast skitjobbig ändå. Det handlar enligt baksidetexten om en internationellt erkänd och bästsäljande serieroman med självbiografiskt bakgrund. Jag vet inte varför. Men jag älskar verkligen de här böckerna, filmerna eller pjäserna som nästan får mig att gå sönder.

Alison kommer ut som lesbisk och får då reda på att även hennes far, begravningsentreprenören, varit homosexuell. Berättelsen blir en resa i det pussel Alison försöker lägga av sina barndomsminnen i ett försök att förstå vem hennes far var. Det jobbiga i den här berättelsen är fasaden. Hur fadern hela tiden ville framstå som den perfekta, samtidigt som han slogs mot sin sexuella läggning.


Ja nu kommer jag att tänka på en ännu värre bok, skriven av Kim Leine som nyligen fick Nordiska rådets pris för en annan roman. Den roman jag tänker på är Kalak. Huvudpersonen i boken lever som barn  i Jehovas Vittne. Det blir problem då det kommer ut att hans pappa som är homosexuell. Fadern flyttar från Norge till Köpenhamn. De båda återförenas när pojken är i övre tonåren. Pappan utsätter honom för sexuella övergrepp. Ja en roman om gränslöshet. Kim som huvudpersonen heter flyttar till Grönland där han skaffar familj, jobbar som sjuksköterska och sin egen undergång.

Andra otäcka böcker om besvärliga fäder och svåra barndomar är Birgit Häggkvists roman A om hur det var att vara mycket begåvad flicka i Norrland på 50-talet. Karl Ove Knausgård svit Mim Kamp. 


/Karin

Dikter av Yahya Hassan

Jag har läst diktsamlingen av Yahya Hassan. Den unge

danske diktarens självbiografiska diktsvit kildrar livet i underklassens 

Århus. Boken har blivit mycket uppmärksammad i Danmark. Hyllad av kritiker, ifrågasatt av muslimer och fungerat som bränsle för islamofoberna. För det som beskrivs är inte vackert. Yahya och hans familj är stadslösa palestinier. Ett liv i den absoluta utkanten med en far som som slåss, ett eget liv som kriminell narkoman och ett religiöst hyckleri. Att den danska muslimska underklassen inte gillar det här är inte mer märkvärdigt än att en del norrlänningar känner sig illa berörda av Mikael Niemi.  Men  jag håller med Yahya Hassan om att poesin och litteraturen måste vara fri från konventioner, vett och etikett. Litteraturen måste våga berätta det som verkligheten försöker dölja. Det är då det blir spännande. 

Boken är 164 sidor långa och skriven med versaler. Det mesta är intressant för att det skildrar en verklighet som man sällan får ta del av. Frågan är i vilket syfte man använder den här diktsamlingen. Men för mig handlar berättelsen om en familj i förtvivlan och förfall.Hur man väljer att se den här diktsamlingen handlar också om hur man ser på människan. För mig tydliggör texterna vilka olika förutsättningar vi människor har. Emellanåt blir jag förbannad på att Yahya gör så mycket skit. Ilsken för att ingen försöker stoppa hans skitfarsa. Men jag blir minst lika förbannad på oss andra, vi privilegerade som lever hela liv på att positionera oss och upprätt hålla klass-skillnader, trots att vi tillhör de som har möjligheter att göra skillnad. 

/Karin