nya böcker!

Ett litet bokberg på arbetsbordet, vilken lycka!

På söndag står de nere i tvättstugan

PAX Nidstången av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson

Stolt presenterar Blomstra gästbloggaren Moa EL Dana!

Jag har läst Nidstången av Larsson, Korsell och Jonsson. 

Den var så sjukt äcklig!

Boken Pax – Nidstången del 1 handlar om de två bröderna Viggo  & Alrik som tidigare har haft det riktigt tufft hemma, de har nu hamnat hos en fosterfamilj i Mariefred där allt mer mystiska saker börjar hända.  En lättläst bok för de lite mer våghalsiga läsarna.

” tiden pulsar och mörkret vandrar in ”

är ett citat som passar bra in i boken, meningen nämns också flera gånger. 

Biblioteket i Mariefred är fullt av ovärderliga, magiska böcker. Om böckernas krafter hamnar i fel händer kan allt gå fel. Orakelkorten spår att två bröder med korparnas tecken snart ska komma för att beskydda biblioteket, och det visar sig vara Viggo & Alrik. 

Ett avhugget hästhuvud på en nidstån nersatt i jorden i någons trädgård kan få familjen i huset att bli sjuk, bli galen eller dö!!!

Jag längtar efter att få läsa del 2, Grimmen. Om jag vågar! 

Stjärnklart Sally! av Anna Ehn och Mia Öström

Det är snart jul. Men mamma och pappa ska inte ge några julklappar i år. Å nej! Sally vill ha en stjärnkikare. Så hon försöker vara jättesnäll så hon ändå ska få en stjärnkikare. Men det går inte riktigt som hon tänkt sig.  Sally har två syskon, en lillebror och en storasyster. Hennes mamma gillar att jobba mycket och hennes pappa gör jättegoda pepparkakor. Sally ringer till sin bästis när hon har problem, fast egentligen gillar hon inte bästisens idéer.... Av betyg mellan 1-10 får boken 10 poäng av mig.

Miranda i uppgång 42.

Vad jag älskade av Siri Hustvedt

En av våra låntagare i tvättstugebiblioteket sa att nästa gång vi köper in nya böcker så måste vi fylla på med Siri Hustvedts romaner. Den vi har inne, vad jag älskade, hade seglat upp i toppen av låntagarens boklista. Och så måste jag ju också läsa. Jag säger: Vi måste köpa in allt som Siri Hustvedt har skrivit.

Vad jag älskade handlar om konstnärer, forskare, konsthistoriker. Vänskap som håller i hela livet, människor som har varandra i nöd och i lust och som angår, stöttar och drabbar varandra.

Där finns återkommande teman genom hela romanen som en skarpsynt läsare kanske ser med en gång, men som jag behövde konsthistorikerns hjälp med att se. Och sedan var det  oerhört berikande!

Med bokens handling fortfarande virvlande inne i huvudet måste jag sluta skriva för att biblioteket öppnar om en kvart. Idag vet jag precis vilken bok jag tänker göra reklam för! Den är ännu varm från min kärleksfulla läsning.

Hem till mig Trude Marstein

Jag har läst en nyutgiven norsk roman som jag tycker vi ska köpa in till Blomstra biblioteket. Trude Marstein är en av de mest omsusade norska författarna.

Romanen handlar om läkaren Ove Haugli och hans kärleksliv. I början av romanen är han i sängen hos en kvinna, sedan cyklar han till en annan kvinna,  sin fästmö,  som berättar att hon ska ha barn. Han blir lycklig och säger att han vill ha fyra barn med henne. Så där fortsätter det. Spänningen i hans dubbelliv, relationer till olika kvinnor driver romanen.

Vi får följa Haugli i hans tankar från ung till gammal man. Jag fascineras över hans oförmåga att ta itu med saker. Han vill gärna att allt ska vara bra, eller att det ska kännas bra, men utan att han för den sakens skull vill ändra på sig.

Jag tänker en del på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande när jag läser. Det beror på drivet i språket. Men också för att Lena Anderssons Ester liksom Marsteins Ove är besatta av kärlek, men på två helt olika plan. Ester lever i avhållsamhet, medan Ove drivs av att skapa tillfällen för sex.

Det finns mycket intressanta ingångar att diskutera i den här boken. Särskilt spännande är också Oves syn på kvinnor. Hur han älskar dem, prisar dem, men utan att vara medveten om att han hela tiden underordnar dem. Som den morgon när han är irriterad över att han måste väcka sin sambo för att hon ska ta hand om deras son Benjamin,  som Ove inte tycker får den omsorg han borde få av sin mor. Men istället för att stötta sonen går Ove ut och joggar.

Ove är en intressant människa att följa eftersom  att han definierar sig själv som en stor människovän, fast han egentligen nog mest av allt är en stor kåtbock som ljuger hur mycket som helst bara för att skydda sig själv. Hans stora drift är att få det att kännas bra gör honom till en patetisk antihjälte.

Det finns en moral i boken där kärnfamiljen är upphöjd som den riktiga och viktiga levnadsformen. Det är där vi har dubbelmoralen i Oves tankemönster, det som driver honom mot stupet. 

/Karin

Till Sista Andetaget av Anne Swärd.

Precis innan vi stängde för sommaren fick vi ett önskemål om att köpa in böcker av Anne Swärd. Men alla hennes böcker var slutsålda. I höst kommer de dock på pocket, så då köper vi in några titlar. Jag har läst romanen Till sista andetaget. Den handlar om vänskapen mellan en flicka och en flera år äldre kille. Det är landsbygd i Skåne. Både pojken och flickan befinner sig i utanförskap. Romanen handlar om flickans uppväxt, från sjuåring till ung kvinna och hur hon präglas av relationen till den här pojken som är ungefär fem år äldre.

Det som gjort boken intressant för mig är temat om vänskapens villkor. Vänskap handlar om att ha tillit och tycka om varandra. Men vänskapen är också oerhört styrd av samhällets normer. För oavsett om flickan och pojken har funnit varandra så betraktas de utifrån vilka dr är enligt färdigställda normer.  Pojken ses som överlägsen för att han är pojke och äldre. För mig handlar det om att vår idé om vad som är förnuftigt är såoerhört starkt sammankopplat med samhällsnormer och att det gör oss blinda på ett drabbande vis. Vi ser vad vi förväntas se. Men romanen är mycket mer komplex än så. Det handlar om olika saker och inga svar är enkla. Precis som det är på riktigt.


Jag tänker på en intervju jag läste med Birgitta Stenberg här om veckan . Det stod att hennes make aldrig kände sig hotad av hennes förhållande mellan andra kvinnor, eftersom han helt enkelt inte trodde att förhållande mellan två kvinnor kunde vara särskilt allvarligt.

Det är alltid intressant att läsa om det farliga. Men det farliga behöver inte vara ett mord. Det kan vara något så enkelt som att läsa om en person som väljer att tänka själv; vad det innebär i uppoffringar och vunnen frigörelse. Om tillblivelse.

Birgitta Stenberg ja. Ett stort och viktigt författarskap. Frid vare över hennes minne.

Thérèse Raquin av Émile Zola

Det mördas kors och tvärs. I TV, på bio och i deckarna stöter vi på lik överallt och vi letar mördare och kartlägger motiv på löpande band. Romanen Thérèse Raquin handlar också om ett mord. Ändå är den en helt annan sak. För att fatta mig kort i ett ämne jag skulle kunna skriva en hel uppsats om:

• Romanen är skriven 1867 av Émile Zola, stor fransk naturalistisk författare.
• År 1867, alltså skapades det här mordet långt före dem vi ser på TV idag.
• Romanen är naturalistisk; mordet, liket, förövarna, miljön, allt beskrivs detaljerat (och oooooooootroligt välformulerat!)
• Det handlar inte om att hitta en mördare utan att följa det som föregår och följer på mordet. Zola undersöker i naturalistisk anda vad ett mord gör med mördarna.
• Att ta livet av en annan människa är inte något man gör sådär lättvindigt med vänsterhanden. Människor som tar livet av andra människor begår ett naturvidrigt brott mot mänskligheten och därför är det väldigt laddat (se bara floden av mord och lik och mördare i kulturen). Man vänjer sig tydligen aldrig.
• Skrev jag att den här romanen är ett stilistiskt mästerverk? Den är ett stilistiskt mästerverk!