2 x Bukowski och om friheten att dra ner persiennerna en solig dag

Min oskuld och Pearl Harbour handlar om Henry Chinaski som växer upp under depressionen i LosAngeles. Hans familj har invandrat från Tyskland. De bor i de fattiga kvarteren där nästan ingen har något jobb. Henry är utanför eftersom hans våldsamma far förbjuder honom att leka med andra barn.  Henry lär sig egentligen aldrig någonting vettigt om socialt samspel. Alla som vill umgås med honom föraktar han, eftersom han föraktar sig själv och  är ett mobbat barn som också får får en del stryk hemma, men ingen kärlek att tala om. Efter ett tag börjar det att ljusna, men då drabbas han av svår acne, så svår att han tillsist får sluta på college för att gå på behandling. Acnen får honom att bestämma sig för att kvinnor inte är något för honom. Ungefär samtidigt upptäcker han att han kan må bra av alkohol.

Det är en välskriven bok som man skall läsa för att det är en historisk underklass-skildring, med många paralleller till vårt eget samhälle.
Den här stackars människan som aldrig lyckas hålla sams med någon, som super och ser ut, får en förklaring. Fyllbulten som en gång var ett försummat och slaget barn. Den litterära kvalitén ligger bland annat i att berättarjaget aldrig tigger om något medlidande, den ger läsaren eget utrymme och förtroende att tolka. Ett berättarjag som inte lärt sig att fjäska och det är bra, när det kommer till skönlitteratur.

Henry är också en del av ett samhälle. I kvarteret, på skolan, sedan på den finare skolan med de rikare barnen, som springjas på varuhuset, som tysklandvän på universitetet mitt under brinnande krig.
 Hur det kommer sig att han känner sig provocerad för att börja slåss?. En bok som det finns mycket att diskutera i.

Varför finns det så få riktiga underklass-skildringar nu förtiden? Sådant har folk alltid gilla att läsa, även om det inte ens är särskilt välskrivet. Men välskrivna underklass- skildringar blir oftast succéer. Hur kan förläggarna ha glömt bort något så väsentligt?

Att vi lever i ett klassamhälle i dag skildrar inte minst litteraturutgivningen. Visst finns det perspektiv, men det är oftast från de som tagit sig upp underifrån, inte från de som är kvar. Det är som dagens skildrare av klassamhället, Susana Alakoski, Kristian Lundberg har stigit upp ifrån underjorden, redo att vittna ungefär. Det är inget fel på vad de skriver och tur att de skriver, men det är klart att de förlorat något på vägen. 

Lite märkligt i vår tid över huvud taget. Stora förändringar brukar komma nerifrån. Det verkar som det finns ett tillfälligt stopp. Som att konsulterna tagit över förändringskapitalet. Ganska illa. Vad gäller litteraturen, om den skall fortsätta beröra fler folk så måste det komma fler berättelser underifrån. Som det är nu får jag en känsla av att det inte längre handlar om fin och ful litteratur. Förd et är inte alltid det som är  bra som får uppmärksamhet. Det verkar snarast som dagens perspektiv är fula eller fina läsare. 

Bukowskis roman Pulp skall man läsa för att den är så himlans rolig. Han skrev det som en drift med deckargenren. Den skrevs strax innan Bukowski dog och det är ett komiskt mästerverk. Varje ord sitter som en smäck. Man får akta sig för att börja välja ut citat från boken för då är det stor risk att man tillsist citerat hela romanen. Jag tänker en del på Boris Vian när jag läser. För det här är surrealism. Pulp fiction är ju också namnet för kiosklitteratur och den här romanen fungera också som ett slag meta pulp fiction* Huvudpersonen är en gravt alkoholiserad deckare som plötsligt får en del jobb. Han skall hitta författaren Celine tydligen inte är död, kolla upp ifall en kvinna är otrogen, ta reda på ifall en annan kvinna är ett UFO samt leta reda på Röda Sparven. Till en början är det svårt att veta vad som händer och vad som är en effekt av privatdetektivens hallucinationer. Bra från början och det blir bara bättre och bättre.  Vilken dialog... Läs och ha roligt. Humor är en underskattad kraftkälla.

I dag har jag stannat inne och läst med neddragna persienner, trots att det är sol och semester. Det kallar jag frihet.


*Det känns hopplöst att försöka översätta pulp fiction till svenska det blir bara fult