Strålande debut

Jag har läst en ungdomsbok som imponerade. Vad handlar det om? Hur kan den imponera? Bra romaner tar sig innanför skinnet. Har ett språk som gör skillnad, som väller fram och inte riktigt kan stoppas och som säger allt på sitt eget vis.

 Berättelsen har tunn hud som är svårtatt distansera sig ifrån. Andra gånger är det bara snyggt. Tycker jag att en roman har ett bra språk ger det mig en förnimmelse av något annat,  något större, ytterligare och odefinierbart. Så är det här.

Det här är ingen film med lyckligt slut är en ungdomsroman som jag inte riktigt orkar med, som tvingar mig ta pauser för att övertyga mig själv om att det här händer inte på riktigt. Att huvudpersonen, Nypon, den femtonårige killen, inte är  jag och att jag heller inte har något ansvar för hans liv. Men språket gör att jag fortsätter läsa. Det finns nyckel där som gör att jag vill ta mig till slutet.


 Den handlar om Nypon som är femton år. Han är sorgsen efter att ha förlorat en farmor. Han är kär i en tjej som är kär i honom men som är ihop med någon annan. Sedan finns Hanna, som är så genomskinlig att Nypon blir provocerad bara av att se henne. Men Hanna söker Nypon. Jag hör att det här låter hur trivialt som helst. Men det är det alltså inte, det är riktigt bra, snyggt och hoppfullt.