verklighetsbaserat eller fiktion

Just nu läser jag lite självbiografier och annat verklighetsbaserat. Funderar över kravet jag ställer ibland på mina elever i svenska inför läsningsmoment, att romanen de väljer ska vara fiktiv. Min tanke är att de ska läsa något som är skapat och uppbyggt enligt konstens alla regler. Att de ska få tolka bildspråk och fundera över tema och motiv. Hitta det allmänmänskliga.

Det är inte självklart för elever som inte har någon läsvana alls. Det är mer svårtuggat än många verklighetsbaserade böcker. Dessutom gillar många ungdomar (och andra med så klart) det verkligt upplevda och då allra helst det riktigt tragiska och hemska och äckligt orättvisa. Otaliga är eleverna som kommit med En blomma i Afrikas öken (Waris Dirie) eller Pojken som kallades Det (Dave Pelzer). 

Kanske är det för perspektivets skull och de starka känslorna. Det är kanske tydligare att man lär sig något konkret i det verklighetsbaserade, än i det där vida, allmänmänskliga som någon plockat ner från idévärlden… Konst behöver tolkas. Där finns inga genvägar. Och det är lite jobbigt om man inte vill. Visst kan det finnas ett språk som lyfter även i biografier och ofta följer skildringen någon sorts dramaturgisk kurva. Det är kanske mest tolkningsutrymmet som är mer begränsat.

Det jag landar i hela tiden är att läsvana elever gott kan dyka ner i skönlitterära romaner och lära sig att tolka och läsa mellan raderna, medan de som just börjat läsa (det finns en hel del ungdomar som aldrig läst en enda bok) skulle kunna få välja helt fritt. Huvudsaken är ju att de läser överhuvudtaget.

Idag läste jag Gul utanpå av Patrik Lundberg, en självbiografisk beskrivning av hans uppväxt som adopterad i södra Sverige och av hur han reser till Korea för att förstå sitt biologiska ursprung. Boken är skriven som en blogg med allvar blandat med lite roliga funderingar. Jag tycker om språket och humorn, som ger en lätthet till ett ganska allvarsamt och känslomässigt projekt. Dessutom får jag en hel del glimtar av Korea, där författaren visar sin journalistiska sida. Boken är faktiskt så fin att jag skippar allt annat jag hade planerat idag och låter barnen leka på gården precis hur länge de vill.

I morgon planerar jag att sluka en biografi om en bipolär person.