Jippi! En ny bok av Radulescu! Läs mitt tidigare inlägg, det
om hennes Tåg till Trieste, för jag
kan inte säga det bättre än så. Återigen landar jag i det otroliga i att leva
under ett så fruktansvärt förtryck som det i Ceausescus Rumänien. I människans
ofantliga styrka som får henne att hitta ett liv även när världen är så
surrealistiskt grym.
Skymning över Svarta
havet handlar också om ungdomsförälskelse, livslust, om kyssar och fest för
att provocera de regnrocksklädda och avskyvärda spioner och om att tvingas
simma långt ut i havet för att kunna prata utan att vara avlyssnad. Om modet
att våga livet för att försöka ta sig över gränsen till en annan värld, en friare värld som man bara kan skymta
speglad i de utländska turister som besöker Svarta havsstränderna. Man får inte tala med utlänningarna. Det är förbjudet och gör man det så riskerar man att försvinna.
Nora har havet i sig. Hon badar och simmar varje dag, och i
hennes tavlor är fiskar i olika former huvudmotivet. (Och titta på omslaget! Jag vill dyka i, nupåengång!) Det är till slut via havet
som flykten planeras. Och den här berättelsen är inte en upprepning av Tåg till Trieste även om jag får njuta
samma poetiska språk (ÅH vilket språk!), avsky diktaturen med samma intensiva
känslor. Historien är en annan och personerna är helt nya bekantskaper. Och jag
säger verkligen Jippi!! Jippi för att få läsa ännu mer av henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar