Om livet och litteraturen

tisdag 14 januari 2014

Det börjar växa...

Så mycket handlade om invigningen - böckerna kom på plats, inbjudan delades ut till husets boende, samtalen började komma igång både i huset och lite mer vida omkring. Blomstra hade små möten på svalen, ute vid hissen, fem-minutare. Snacks? Bubbel? Stolar kanske? Representanter från Stena? Hur många kommer till invigningen tro?

På kvällen efter invigningen satte Blomstra sig med varsitt glas av vinet som var en öppningspresent, lade upp fötterna på soffbordet och konstaterade att det här gick ju bra. Riktigt bra. Mer folk än vi hade vågat räkna med, grannar som vi inte hade träffat för, varma handslag och flera "äntligen". Det kändes gott. Det här blir någonting berikande. För ett helt litet hyreshus mitt i Linné. Katten vad gott!

Det bästa är att det här är bara början! Nu är projektet, vår egen lilla folkrörelse, vår Blomstraträdgård, anlagd. Det är nu vi får se hur den växer. Hur mycket. Vart vi är på väg. Hur snabbt. Hur stort. Hur mycket vi behöver tukta den, vattna den, sköta om den, ge den näring. Vi tänker på artrikedomen: bokmalar och slukare, skrivare och gästbloggare. Boktipsare. Nattsuddare i strumplästen med ficklampa. Daglediga. Radiopratare och murvlar. Tvättbjörnar och tidsbokare. Ni hör ju.  Variationen är oändlig.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar